Stick!

Påsklovsveckan har delvis varit turbulent... Det hela började med att Helena fick öroninflammation och var sängliggande från lördag till torsdag (skär sådan). Jag känner att jag vill hjälpa henne så mycket det går och blir på så vis själv också innesittande och försoffad. Lagom till att Helena tillfrisknat kommer hennes brors familj på besök över natten. Dom ska nämligen tidigt på morgonen efter bege sig till Paris och fira Annas (mamma och fru i familjen) födelsedag.

Det är nu på natten som Christoffers mage får för sig att göra uppror. Kaskadkräkning och "ränneskida" (ursäkta franskan) får en helt ny innebörd och natten mellan torsdag (skär sådan) och fredag (lång sådan) blir inte helt trevlig! Som tur var blev ingen av Parisresenärerna smittade men det planerade och ack så efterlängtade Kiviksbesöket med tillhörande konstrunda fick skjutas på en hel dag... Ack och ve!

Fredagen spenderades framför en TV med en gul hink i högsta hugg. I DVD-spelaren, kopplad till TV:n, satt en skiva. Denna skiva innehåller en viss TV-serie. Denna TV-serie innehåller en viss Bauer. Nämligen Jack Bauer! Åtskilliga timmar spenaderades framför burken med ryska terrorister, president Charles Logan, Tony Almeida, Christopher Henderson och Sentox VX1 nervgas. En viss tillfrisknande känsla började infinna sig. Vi beslutar oss dock för att vänta med att åka till Kivik till dagen efter (påskafton). Kvällen toppas med "Casino Royale" till dagen lånad av Helena brorson Jonathan.

Nu är jag i alla fall på plats i Kivik och jag känner friden i mitt hjärta!

Det är kanske på plats att förklara min något burdusa titel. Stick! Och nu snackar jag inte om att försvinna eller att ta sitt pick och pack och dra. Nej, utan det musikaliska sticket... Nedanför detta något överarbetade påsklovsinlägg finns fyra låtar med fyra stick i.

Underst har vi den kända låten "Say You Say Me" med och av Lionel Richie. Men vad händer när det återstår 1 min 7 sek av låten? Jo, kanske tidernas mest opassande stick i jämförelse med resten av låten. Sådär gött tycker jag...

Näst underst har vi den väldigt spelade och kanske rent av uttjatade låten "Summer Of 69" av och med genilåtskrivaren och sångaren Bryan Adams. När det är 1.38 kvar av låten kommer ett stick som är väldigt kort med ack så bra! Full ära tycker jag...

Näst överst har vi "Englishman In New York" med och av Sting. Den här låten förbryllar mig måste jag säga. Snygg vers och snygg refräng. När det är 2.37 kvar av låten kommer det jag hade kallat stick. Och ett snyggt sådant dessutom. Detta övergår i någonslags swingversion med walkingbas, tjingtjingkadding och sopransaxsolo. Va?! Okej fine, du ville visa dina jazznerver litegrann men hur ska du nu komma ur detta och komma tillbaks till den annars raka och braa låten? Jo med en baskagge- virveltrummefeature i 9 sekunder. Men kommer du undan med det då käre Sting? Nej sedu, det gör du inte. Inte i min bok. Tyvärr. Inte så gött tycker jag!

Överst av låtarna har vi då en liten personlig favorit hos eders limpistol. Gilbert O'Sullivan - Matrimony. En låt som jag har lyssnat fruktansvärt mycket på när jag var liten och som min pappa ofta spelade. Han spelade visserligen hela plattan men det gjorde inte jag. Det var bara "Matrimony" som gällde. När det återstår 1 min 27 sek kommer det! Sticket! Med stort "s" (när man skriver det kanske det borde vara ett stort "s"?). Jag vet inte varför men jag verkligen älskar det här sticket och den här låten. Kanske är det för att jag blir sentimental och tänker på farsan och jag framför LP-spelaren här i Kivik eller så är det för att den bara för att den ÄR bra helt enkelt eller något annat... Fantastiskt tycker jag! Fem limpistoler av fem möjliga, hehe!

Har ni något stick som behöver lyftas fram, som är bortglömt eller bara allmänt bra? Skriv gärna det som comment så sitter jag som en hök på youtube.com redo att spisa...

Glad Påsk på er alla!