Ja, käre värld...

Jag behöver väl egentligen inte förtälja vad som hände i går kväll på Parken i Köpenhamn? Helt galet var det i alla fall... Detta inlägg får egentligen bara ses som en minnesanteckning för mig själv när jag läser det någon gång i framtiden. För jag vill nämligen aldrig glömma denna kväll! Daniel, Ola, Andreas och jag var på plats. 25 minuter har gått. Sverige leder med 3-0. Euforin är total och öronen värker på ett skönt sätt av alla gemensamma glädjetjut oss blågulaklädda supportrar emellan. 3-1 innan halvlek. Okej det ska vi väl klara. 3-2! Nej nu är det lite för spännande faktiskt. 3-3!! Bajs. Och mög. Och senapsgas i en enda blandning.

Skriken från danskarna är nu öronbedövande och inte på det där sköna sättet! Attack, attack, attack bräks ut samtidigt som cigarettröken står oss över öronen. Danmark trycker på. Skott emot krysset. "Isak" är där. Skönt. Sverige går till anfall. Bollen vid Danmarks straffområde. Spelas bak till Ande.. Va?! Ligger det en svensk därnere? Linjedomaren kallar till sig huvuddomaren. En dansk bakom mig säger: Han tar fram korten! Det röda ser det ut som.. Pekade han på straffpunkten? Var det nån som såg? Är det straff? Oj där kommer in nån på planen!!! Störigt! Oj, han blåser och börjar gå mot spelaringången. Spelarna följer med! Dansk(jävl((kände jag vid det tillfället)) ) arna skriker så det känns som att det skjuts små pilar rätt in i mina öron. Amen vad händer? Diskuterar med DAniel. Pakade han på straffpunkten? Vet inte... Jag tror det faktiskt! Fram med mobilen. Messar Mårten. Får svar: STENHÅRD KNYTNÄVE AV POULSEN! SOLKLAR STRAFF!! Informerar grabbarna runt mig. Säger av någon anledning att slaget tog i ansiktet. Lät väl tuffare så antagligen.

Speakern mumlar något. Danskarna buar. Vad sa han? Ingen hörde. Tillslut stiger jublet från den svenska klacken nedanför oss. Det svenska laget kommer in på planen och ser glada ut. Vi förstår på kroppsspråket att det har gått vägen. Sen kommer det bekräftat på storbildsskärmen också. Sverige har vunnit med 3-0. Vi går strax efter att svenskarna tackat av fansen. Känner i luften att det kan bli lite hetsk stämning Faelledparken. Mycket riktigt. Glåporden haglar och man är nästan lite rädd. Där är vår bil. Med den ironiska registreringsskylten DBU 864 (Dansk Boldspil Union). Vi kör hem. Med delade känslor i kroppen. Naturligtvis glada för att vi "fått" en seger men samtidigt lite ledsna för sättet den avgjordes på. Nog en det skönt att vinna men visst fasen att det varit coolare om Ljungberg hade stänkt in den och vi vunnit med 4-3? Men sån är fotbollen. Rund allltså! Allt kan hända. Och det gjorde den tamejfasen idag. Och vi var där! Kan vara ett minne för livet. Käre tid vad det kan hända grejer bara man beger sig 20 kilometer västerut. Nu väntas det betygssättning! Geni. Och så lätt dessutom. Puh.

Över och ut!